Grejen är inte stor, ny eller särdeles överraskande men jag myser inombords av hur sådana så här enkla redaktionella knep vilseleder, och vilseleder dagligen. Att mysa är normalt förknippat med en upplyftande och varm känsla, men mitt mys här är lite mer ”vilset”.
Ett skärmklipp från ettan på Dagensmedia.se som talar ett tydligt språk. Söndagspanelen, tre personer, talar ut och går inte att ta miste, de verkar tycka att det är drev och häxjakt på Sofia Arkelsten.
Men om man går in på själva artikeln så visar sig det att det bara är Johanna Alanko, partner och rådgivare på Adon, som uttalar sig om häxjakt. Journalisten Isobel Hadley-Kamptz tycker närmast tvärtom och Kristofer Dalin, projektledare på Dagens Nyheter, uttalar sig inte ens om Arkelsten.
Nu är detta ingen stor grej (Dagensmedia är här bara ett exempel), och den tränade mediakonsumenten har lärt sig koden för hur saker framhålls och redaktionellt ”ingressas” och puffas. Men jag kan inte komma ifrån att det blir tröttsamt i längden, framför allt när nyhetsläsning i dag ofta sker genom skummande och löpetta-läsning. Vi blir mer och mer otriggade att klicka in på själva artiklar utan konsumerar snabbt och enkelt endast via ”ettorna” och löpen.
….kastar sten i glashus….kastar sten i glashus…. ;)
Dagensmedia ägs av Talentum, för den som är intresserad.
