Imorgon är det Europadagen, en hyllning till kol och stål, eller rättare hyllning av en kommuniké som Robert Schuman försökte förtydliga till en samlad presskår den 9 maj 1950. Att det var Jean Monnet som hade skrivit det hela har historien nästan glömt.
Men vad säger egentligen ”EU” om det här? Regeringen ger oss vägledning till Kommissionens egen webb, europa.eu, och där hittar vi exempel på kommunikativa och informativa snedsprång som är lätt (o)roande. Eller mer kanske den historielösa analysen som känns så tunn att det närmast liknar ett skolarbete av en förstaårs-gymnasist som nyss upptäckt kvasipolitik och fikafilosofi. Sluta…ni vet precis vad jag menar. Vi har alla antingen ägnat oss åt detta, eller känt någon sådan, en gymnasist-libertian. ;)
Nå, vad står det då?
För att idag förstå den ”revolutionerande” storheten i denna gest [kommunikén], kan man föreställa sig ett liknande initiativ mellan israeler och palestinier, mellan serber och bosnier, mellan Tutsis och Hutus, och samtidigt hålla i minnet att det franska initiativet till och med var större än de djupaste sår kriget hade efterlämnat. [EU:s egen översättning]
Ursäkta mig person nånstans i EU-komplexet som författat denna text. På allvar? Eller som SNL skulle uttrycka det: Really?
Men ovan hindrar inte författaren att spä på med:
Ännu idag är vissa länder som inte ingår i Europeiska unionen utan skydd för avskyvärda tragedier.
och avsluta med:
Den Europeiska unionen är lyhörd för sina medborgare och står i deras tjänst. Varje medborgare bör, samtidigt som seder och språk bevaras, känna sig hemma i sitt ”europeiska fosterland” där han eller hon fritt kan röra sig.
Om nu någon tvivlade på uppfattningen att EU är Fortress Europa och hur ”öppna” vi egentligen är mot uttryck som inte har sitt ”europeiska fosterland” som grund.
