Dag 30 – min favoritlåt vid samma tid ett år tillbaka

Nu är jag där, vid slutet, vid utmaningens ände, den sista dagen, den sista låten.

Ett år tillbaka var det tre veckor efter skärtorsdagen. En tid som genom backspegeln fått oerhörd betydelse, för vissa livsavgörande. En tid för oöppnade påskägg och andra ägg.

Men vilken låt? Kollar jag i Spotifylistor så verkar jag ha lagt in saker som Kings of Leon, Gang Starr (Guru dog då), Lazee (why?), Adam Lambert (gee…), Oskar Linnros, Christian Falk, CajsaLisa Ejemyr (DEN du…), Jay-Z, Webstrarna (!), Despina Vandi, Broder Daniel, Anni-Frid Lyngstad

Tja, vet inte om dessa säger någonting om favoritlåt eller bara att de lades in på nån lista i Spotify. I vilket fall, den jag väljer:

Å så är det ju. Det stämmer.

Så, done, utmaningen avklarad, nu kan jag äntligen gå vidare och jag har förhoppningsvis kickat igång mig.

För den som vill få mer från musikutmaningar så ligger t ex Mymlan just nu på dag 19.

 

Dag 28 – en låt som får mig att känna skuld

Det paradoxala är att låtens titel och ansats handlar om att inte känna varken skuld eller ånger. Jag VET heller inte riktigt varför jag kan känna mig skyldig kopplat till låten. Jag tror att skuldkänslan ligger i att behöva erkänna att det Robbie sjunger om är en del av det som är verkligt och att vara en del av vuxenvärlden. Å det är ju jobbigt…

Dag 27 – en låt jag önskar jag kunde spela på ett instrument

Finns det någon gräns för denna önskan verkligen? Alla givetvis. Finns även vissa självklara tycker jag, för vem skulle inte vilja kunna hantera piano som Frederic Chopin eller en mörk pianosonat av Ludwig van Beethoven

Å vem vill inte kunna använda sina händer mot skinnet som The incredible Bongo Band

Men byter jag instrument så vore det trivsamtT att kunna få fram följande musikmatta via strängarna:

30 låtar på 30 dagar

Dag 25 – en låt som får mig att skratta, kroppsfärg och dödscafeteria

Inte direkt till skratt, men får mig att le, KC & the Sunshine Band, That’s the way (I like it) med en dansande Kavliätande unge.

Det fanns ju en gång i tiden då det fanns låtar som jag tyckte var ”roliga”, men nu har jag svårt att föda fram någon ur hjärnkollapsen.

Men varför inte välja en låt som i ett sammanhang blir till en kreativ upplevelse. Här får jag däremot tänka bort att den i detta sammanhang är lite fången i objektifiering i symboliken.

En tjänst som får mig att skratta

Tja, det blir ju YouTube självt och med kombinationen av Eddie och Darth…