Vad alla egentligen borde prata om på #webcoast

Jag har tagit upp detta tidigare, men det är alltid ett aktuellt ämne. För allvarligt talat, hur hinner ni egentligen? Ja ni, ni som alltid har tid att skriva nya bloggposter, ni vars bloggposter alltid är scrollbara, ni som alltid uppdaterar er status på Facebook, ni som tweetar tio gånger per timme. Ni som för långa tweetdiskussioner över en hashtag, ni som alltid har tips på intressanta saker genom ha ständig koll på flödet från Google Reader. Hur hinner ni? Really!?

http://www.youtube.com/watch?v=Rnqj4FI_DLA

Okej, jag erkänner, jag är bara avundssjuk. Jag vill oxå vara den som gör allt detta, eller som ser ut att göra allt detta. Å däri ligger väl även hemligheten med ”dä helä”. Det handlar inte alltid om att hinna, det handlar om att göra. Nike-svooshen. JUST DO IT!

Men jag ”hinner inte”.

Tur att det finns tjänster och applikationer som ping.fm, Postling, HootsuitePosterousDigsbyTweetDeckNimbuzz och allt annat ”shaijt” för oss vanliga dödliga. Tjänster som gör det så mycket enklare att verka aktiv. Vi som aldrig hinner, orkar, finner inspiration eller som måste jobba, hämta på dagis, handla, mötas, laga mat, umgås, fixa, hångla, ha sex, sova, vara där och allt annat som ”ska” göras. Vi som skriver ett sådant här inlägg över frukosten. Vi som jobbar med detta, men då för att få ANDRA att hinna vara aktiva i den sociala webbnärvaron.

Men det gör ju vi med, säger du, du som alltid HAR tid. Jaha. Är du riktigt säker på det?

Andra om ,   och annat

Känns som jag går i väntans tider hela tiden

Väntar på något, att det SKA komma. Inte att det finns, nu, här, när jag vill ha det. Är det en känsla som även har med fakta att göra, eller behöver jag bara sluta projicera?

Väntar på att nya in-ears ska komma med bud, väntar på att ASUS och HTC kommer ut med sina riktiga läsplattor, väntar på att feber ska gå ur kroppen, väntar på att kaffet ska bli klart, väntar på att batteritekniken för smarta mobiler tar steget in i 21:a århundradet, väntar på att få inspiration, väntar på att Apan (ett djuur) ska komma, väntar på att vårgator ska komma fram, väntar på att ny matta kan hämtas, väntar på att få komma iväg, väntar på Webcoast, väntar på andra, väntar i hörnet vid 7-eleven, väntar på skräp, väääntar!

Väntar för vi lever i en förväntansvärld. Get busy dyin’ or get busy living… Tar det senare.

Ah, kaffet är klart!

Fingerknoppat från min HTC Desire – Android

Blev jag nu kickad?

Nu har jag stirrat på skärmen i tio minuter…känt energitapp. Det energitapp som skulle motverkas genom häng på Vinterminglet – ssmx.se. Det som var utgångspunkten för att vara där. Har jag misslyckats? Lyckades jag inte få en kick i baken, eller ens baka in en kick?

Nja…misstänker att mitt energitapp just nu har mer med jobblig trötthet att göra än misslyckad påfyllning av energi genom Vinterminglet. För det var helt klart värt att vara där! Kunde eventet vara bättre? Klart det kunde. Hade det vunnit på att ha lite mer aktiviteter och inte bara Iphone-nackar som lyssnade på föredrag? Klart det kunde. Men goddammit, det gör det inte mindre värt.

Å en tillställning som ssmx.se är lite som ett bröllop, uttryckt kärnfullt av Karin Nilsson Malmén:

#ssmx var som ett bra bröllop. Härliga människor, bra drag och god mat, men hann inte prata med hälften av alla jag ville prata med.

Men strunta i det nu. Tänk på de som du verkligen pratade med i stället, och DÅ börjar jag le och känna energi! Det är ju därför vinterminglande över ett visst ämne funkar. Vi bär så många lika referenser, men tillräckligt avvikande för att skapa dynamik.

Tänker inte referera tillställningen. Det finns de som bättre ger dig rader om vilka som var där, vilka som drog sina ppt:er och nån Prezi. Några tips, åhörarbetraktelser som föredragstankar, är Anton med en släng av Gatarski, språkkonsultande Anna om styrkan av twitter, Malin Strömans gamificationtankar, Mattias Boströms bejublade nördfyllda stand-up, Bineros Winterleaks reportage a la Hänt Extra, Mattias Östmars postindustriella betraktelse, några urvalsbilder från Tobias Björkgren, lite statistik från Hampus Brynolfs Twittercensus, och en kort stream från Johan Stael von Holstein, eller varför inte den längre bambusade versionen.

Vilka var där? Tja, ett gäng. Inom några veckor kommer en del av dessa hänga på rätt sida älven, på andra sidan Sverige, i en liknande lokal, på Lindholmen…så även jag. Vi ses på Webcoast 18 – 20 mars. Förmodligen med gröna lurar

Just det, SSWC kommer i augusti. Får se om det blir liknande svårighet med biljettköp. ;)

Behöver en kick i baken eller baka in en kick – igen

Jag behöver igen nya sätt att hantera min närvaro och aktivitet på bloggar och flöden. Ja, jag har sagt det förr. Det här håller inte. Jag känner att jag mer och mer har blivit en konsument av flöden, inte en konversatör eller skapare av innehåll. Bloggandet har sjunkit till sporadisk nivå, twittrandet står still i perioder, deltagandet i nätverken är halvt ljumma.

And I blame Twitter! Tröstlöst att skylla på Twitter…ja, jag vet. Men jag märker att jag ibland har fastnat i att betrakta floden istället för att själv se till att dess flöde fylls på med mer. Twitter är för mig en ovärderlig källa för information, nya sätt att se saker, ah- och aha-upplevelser. Sen är det mycket skräp också, men det är smällar man får ta. Men skulle alla göra som jag så tar stannar till slut flodens flöde och näringstillförseln stryps. Å jag vet….är ju inte Twitters fel. Blame me. Det brukar vara populärt.

And I blame my work! Som med Twitter, ganska tröstlöst att skylla på jobbet. Men bara att erkänna, den tid, kraft och resurser det tar att jobba gör att det finns mindre tid, kraft och resurser ”kvar” till att vara engagerad och aktiv nätmässigt. -Men det ena behöver ju inte utesluta det andra? Sant, och i många lägen är dessa två världar tydligt sammankopplade eftersom jag använder den sociala mediavärlden i mitt jobb. Mitt jobb går även ut på att skapa tydliga kopplingar, dialog, utbyten mellan personer, ämnen, material, information och system och gärna genom, eller med hjälp av, sociala media. Skomakarens barn.

Så nu jävlar… Nu behöver jag sluta gnälla och börja prioritera, få inspirerande kickar och om du är i närhetet, ge mig även en fysisk kick med sträckt vrist.

Ett steg på vägen är Vinterminglet.

Finns de som bättre fångar skrivkrampens essens.