Britta Spjut och en man i läderkostym

Att göra sökningar i sina egna digitala fotspår kan innebära att man hittar godbitar…eller förvirrad dåtid. Hittade en bloggpost jag tydligen skrev i september 2006 (annan blogg). Jag verkade arg… Men den har lite  relevans med tanke på målet mot 15-åringen som laddat ner film till skolans dator, så heeelt inaktuell är den inte.

As follows:

För er som kommer ihåg så för två år sedan rasade 16 aktörer inom mediabranschen i debattsida på DN mot piratkopiering (26 aug 2004). De rasade att Sverige var värst i Europa och att pengar gick förlorade! Paradoxalt nog var det näringslivsaktörer som höjde rösten och menade att STATEN förlorade 500 miljoner i moms på bara filmnedladdningen. Alltså, näringslivet agiterar för Storebror och är orolig för statens uteblivna skatteintäkter! Låter det trovärdigt… Mer troligt en bransch som stelbent hållit fast i gamla affärsmodeller i stort utan förankring i den mediekonsumtion och teknikutveckling som råder.

Första regeln inom all näringsverksamhet; antingen har du en produkt/tjänst som konsumenten är villig att betala för, eller så har du det inte. Att försöka dölja sin oförmåga att förändras med marknaden i retorik över stöld och förkärlek för staten börjar bli smått patetisk.

Låt det inte ta lika många år för den producerande mediabranschen att erkänna digitalitet och nya konsumtionsmönster som för katolska kyrkan att officiellt erkänna den galileiska världsbilden (över 300 år).

Det handlar mer om stora mediakoncerner som sitter fast i gigantiska utgifter eftersom de följer en affärsmodell a´la Britney-effekten och Batman-effekten. TV4s (läs BMGs) storsatsning IDOL är även det ett utmärkt och mycket symboliskt exempel på en missinriktad Britneymodell. Det man försöker skapa (och SKAPA är väsentligt här) är typecastade kopior på ett tio år gammalt “sista andningen”-koncept där Stora Skivbolagen Inc rönte stor spridningsframgång (obs, inte nödvändigtvis inkomstframgång) med stormediasuperstars som Britney Spears, J Lo, Beyonce och pojkband som Backstreet och N’Sync.

Bolagen har satt sig i en sned gungning där en eller enskilda superstars ges en gigantisk promotionhistoria och där de strävar efter nåt sorts “there can be only one”-koncept. I samklang med att de även gärna vill ha rotation på hits i radion strävar de mer efter just “hits” och singelkoncept. Till detta ett pushande för samlingshits a’ la Absolute Music (varför skapa marknad och behov för artistens “platta”…). Över detta det fantastiska i att kräva 185 kr för en CD, för vad betalar du för egentligen? Inte är det för skapandet, produktions- och distributionskostnad och återförsäljare. Du betalar förmodligen för Britney-effekten och promotionled.

/Fredrik, i september 2006

Om inte annat så bara för att ha det sparat…

 

Var finns liknande i vårt svenska medielandskap? Frånvaron av satirisk analys av politik och omvärld är alltmer svår att finna. Det bästa vi har i Sverige är SR P3:s Tankesmedjan men det är bundet till just radio och P3. Aktuellt exempel är Almedalen och intervju av Jimmie Åkesson. Genomslagskraften är inte lika omedelbar som om det vore TV-bundet, tyvärr.

Vi behöver vår egen The Daily Show, bad!

 

Helin och Mattsson med en släng af Donner

Jag hade förmånen, och jag säger förmån, att ta del och vara en del av tredje omgången av krisseminariet Bakom Rubrikerna. Kort förklarat, det är närmast en speedkonferens med många korta presentationer med utgångspunkt i hantering av kriser av medialt slag. En moderad skapelse av Paul Ronge i samarbete med Midfield Media.

Personer vid podiet varierade över dagen. De flesta är kända till namnet men kör en snabb re-cap. Ulrika Schenström fd pressekreterare till Reinfeldt, Elisabeth Lindgren kommunikationsdirektör SJ, Cathrine Westerberg-Wigzell informationschef Åhléns, Johan Persson fd informationschef Trafikverket, Erik Amcoff informationschef HQ Bank, Eva Larsson infochef och Per Vikström pressinformatör Östersunds kommun, Johan af Donner ”förskingrare” Röda Korset och Cancerfonden, Elisabeth Tarras-Walhberg, Thomas Mattsson chefred Expressen, Jan Helin chefred Aftonbladet, Lars Nylén GD Kriminalvården, Ingrid Törnqvist utrikeschef SVT, Charlotta Ozaki Macias, kansliråd East Asia på UD samt givetvis Paul Ronge.

Till detta var vi 30 till 50 kommunikationsproffs, som Dagens Media uttryckte det. Hm.

Det är minst lika mycket för min egen del (om inte mest) som att förmedla, men lägger in mina tweets här, som ögonblicksbild av hur jag i realtid uppfattade saker.

Vi måste ha kommunikatörer i ledningen! -Ulrika Schenström

Media är en strategisk styrelsefråga mina vänner! -Ulrika Schenström

Slogs artikelrekord kring SJ under 2010 enl Elisabeth. Nu om tåg 437..

Det var de starka som sprang till restaurangvagnen -Elisabeth Lindgren

Jag vet vad tåg 437 är, där behövde vi o Trafikverket tänka om. -Elisabeth Lindgren

7 års byggstopp, 100 milj i skadestånd, nytt buzzord – Rhoca Gil… Hallandsåsen

Enligt Trafikverket hade de 250 000 tittare via webben när första vändröret bröt igenom Hallandsåsen. Kan det stämma?

Hallandsåsen väckte betydelsen av kommunikation i en hel bransch -Johan Persson

Erik Amcoffs berättelse om HQ-kraschen är fascinerande.

Jobbar du i organisation m krisansvar, bjud in Östersund kommuns kommunikatörer o ta lärdom från #cryptosporid krisen.

‘Jag tror jag aldrig kommer förlåta mig själv’ -Johan af Donner

Nu, @JanHelin och @ThomasMattsson tillsammans på#bakomrubrikerna Helin pratar Silviafoten och fotografhändelsen.

Intressant, @ThomasMattsson ”varnar” företag/organisationer att vara för proaktiva vid kriser och försöka sätta agendan.

Både @JanHelin och @ThomasMattsson dissar Obama-administrationen i hur de hanterat Usama-bilder.

Ah, @paulronge ifrågasätter nu @ThomasMattsson ”varning” att vara för proaktiv och använda sina egna kanaler.

Btw, kanske är en effekt av konvergens i medier, men @JanHelinoch @ThomasMattsson funkar bra som tag-team

I grunden är det bra att allmänhet/företag/politiker nu har större möjligheter att föregå media via socmedia – @JanHelin

Man öppnar en farlig dörr om man börjar bli för uppnosig mot media – @ThomasMattsson @JanHelin något mjukare linje

Både @JanHelin @ThomasMattsson använder Twitter mer som intake nuförtiden. Jag känner klart igen mig.

‘Utmärkta distributionskanaler, men ytterst få originalnyheter skapas via socmedia i Sverige’ (@ThomasMattsson +1 på den.

‘Granska granskaren stärker demokratin och journalistiken blir än mer relevant’ @JanHelin

Sa verkligen Lars Nylén nyss att 1/3 av Kriminalvårdens klienter är psykopater?

Jag tänker inte nämnvärt ta upp tvetydigheten, eller inte, i Johan af Donners korta framträdande. Det finns de som verkligen ogillar det i webbvärlden, men som så ofta, de som uttalar sig har sällan själva varit närvarande. För mig var det värdefullt att få ta del, och som jag vet Thomas Mattsson varit tydlig med, det handlar inte om förväxling med sympati. Konferensen är ett forum för att ta lärdom, inte ett dömande forum. Det har vi nog med i övrigt. I slutändan handlar det om vilken värld vi vill leva i. En värld där även brottslingar har rättigheter och kan behandlas med mänskligt värde, eller en värld där vi instrumentellt och kategoriskt sållar in människor i vi-och-dom och dömer samt fördömer, gärna på avstånd, och för alltid, utan försoning. Jag väljer den förra.

En konferens som Bakom Rubrikerna med flertalet olika berättelser om kriser hamnar alltid i samma slutsats. Det finns ingen kris som är den andra lik i hur man ska agera. Inte om man eftersträvar en slags mall med ”om x händer så gör y”. Vi som jobbar med krisinformation vet att det inte är själva krisen i sig vi jobbar med, utan det är bilden, bilderna och uppfattningar av krisen som är vår spelplats. För de flesta utom blåljusmyndigheter är även detta som ÄR krisen. Tyvärr är förståelsen för detta inte helt genomlyst hos flertalet ledningar i företag och myndigheter. Alltför ofta läggs fokus på att ”fixa” krisen vilket i sig är ett felslut. Krisen, per definition, är redan ett faktum.

Mer om konferensen, se gärna Paul Ronges och Thomas Mattssons egna tankar.

Makten, journalisten, kommunchefen och öppenhet

[Uppdateringar längre ner…]

Eftersom Katrineholmskuriren modererar, styr kommentarsflöde och tydligt inte godkänt min kommentar på Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären så läggs den här:

Jag vill inte vara din KK längre. Det är slut. Du har varit väldigt dum, trångsynt, ogin, egenkär, ägande, oärlig och inte öppen i dina avsikter. Jag kan därför inte stanna kvar i detta destruktiva förhållande. Jag tror på öppenhet, direkthet, fri vilja, insyn, dialog, möjligheter och kärlek. Det du vill är smutsigt. Det är slut. Aldrig mer. Åh, så skönt, jag är FRI!

Löjlig kommentar, jag vet. Men så är även Katrineholmskuriren, löjlig. Det hela rör kommunchefen Mattias Janssons vilja till att efterleva de demokratiska grundfundamenten av öppenhet, dialog och att all makt utgår från folket.

Uppdatering:

Ser nu att Katrineholmskurirens chefredaktör Krister Wistbacka kallar oss för bloggvalpar. Krister som själv beskriver sig som en ”64-årig skäggig gubbe med trasig (dock numera hopskruvad) halskota, make, redaktör, pappa, morfar och mormorsfar.” Undrar vad han själv omnämner sig i förhållande till sitt eget bloggande?

En Krister som tydligen inte är ovan att vara i blåsväder när det gäller hur KK ”stryper” debatt, om man ser till vissa åsikter.

Krister som för övrigt även är vän med Mattias på Facebook…

Uppdaterat en söndagkväll:

I vilket fall, det känslomässigt reaktionära har fått stå i förgrunden i denna soppa. En soppa som helt missat att kommunikationsvägar inte följer våra avsikter, utan vad vi gör. Sen, journalisten, det du skickar till mig som tjänsteperson, det blir en inkommen handling. Inte med automatik offentlig men mycket troligt… Then live with it.

Chefredaktören för Helsingborgs Dagblad ger insiktsfulla kommentar på sin blogg.

Gillar även Gert Frosts dialektaliska resonemang och viljan om att nå en djupare, närmast platonsk, idé om vad ”konflikterna” egentligen handlar om. Framför allt att gå från den reaktionära direkta känsloyttringen till att mer problematisera. I like…

#kkuriren #kgate

Att vilseleda och vinkla på webblöpen

Grejen är inte stor, ny eller särdeles överraskande men jag myser inombords av hur sådana så här enkla redaktionella knep vilseleder, och vilseleder dagligen. Att mysa är normalt förknippat med en upplyftande och varm känsla, men mitt mys här är lite mer ”vilset”.

Ett skärmklipp från ettan på Dagensmedia.se som talar ett tydligt språk. Söndagspanelen, tre personer, talar ut och går inte att ta miste, de verkar tycka att det är drev och häxjakt på Sofia Arkelsten.

Skärmklipp från Dagensmedia.se

Men om man går in på själva artikeln så visar sig det att det bara är Johanna Alanko, partner och rådgivare på Adon, som uttalar sig om häxjakt. Journalisten Isobel Hadley-Kamptz tycker närmast tvärtom och Kristofer Dalin, projektledare på Dagens Nyheter, uttalar sig inte ens om Arkelsten.

Nu är detta ingen stor grej (Dagensmedia är här bara ett exempel), och den tränade mediakonsumenten har lärt sig koden för hur saker framhålls och redaktionellt ”ingressas” och puffas. Men jag kan inte komma ifrån att det blir tröttsamt i längden, framför allt när nyhetsläsning i dag ofta sker genom skummande och löpetta-läsning. Vi blir mer och mer otriggade att klicka in på själva artiklar utan konsumerar snabbt och enkelt endast via ”ettorna” och löpen.

….kastar sten i glashus….kastar sten i glashus…. ;)

Dagensmedia ägs av Talentum, för den som är intresserad.

Vad är det för fel på vissa redaktioner?

Kan tyckas gnälligt men jag blir så könsordstrött emellanåt på idiotiska tidningslöp, rubriksättare, kvällstidningsredaktioner och ren dumhet. Men mitt lilla exempel denna gång är en av huvudnyheterna på DN.se imorse, alltså….på Dagens Nyheter, en av våra största dagstidningar. På webblöpet finns denna:

Inspärrad hajAllvarligt talat, är detta en nyhet? Å framför allt, är detta en webblöpesnyhet? Klart som fasen det inte är. Det hela är även ganska ”naturligt” beteende i den situationen som var. Å givetvis, bilden…vad fint, ni har hittat en instängd ”farlig” haj. Nej…det är en sandtigerhaj, utrotningshotad och vanlig i storakvarier – för den ser så farlig ut! Wow… ;) Det som tog ett testbett av simfötterna var förmodligen revhaj.

Det enda den här icke-nyheten lyckas med är att öka fablerskräcken för haj, på samma sätt som vi t ex har för varg. Stigmatiserade, demoniserade och därmed utrotningshotade, för vi måste ju döda dem! Det är ju farliga! Eller…hur var det nu…

[googleMap name=”Tonga” width=”480″ height=”400″ mousewheel=”false” directions_to=”false”]Tonga Islands, Tonga[/googleMap]