Jag måste bita mig själv i fingrarna när jag skriver sociala media, för det bär mig emot att vi har ett separat begrepp för detta. Men böjer mig för enkelheten och att det fortfarande används så flitigt. Jag slåss däremot i mina sammanhang att inte ”bygga ihop” krångliga och separata policys för sociala media. Det räcker med policy för kommunikation, eller vad man nu vill kalla det. Baka in det där. Det spelar ingen roll om du använder traditionella pressmeddelanden eller kör crowdsourcing via Polldaddy, det är bara olika sätt att använda kanaler för information och kommunikation.

Men det var inte det jag skulle ta upp, utan det ska ju handla om verktygen

För mycket handlar om verktyg. Den sociala media-världen är full av verktyg, överallt, på olika plattformar, till förba…. ;) Så varför inte ta upp några som jag själv använder, privat som professionellt. Å redan där har vi anspelat på ett dilemma i den här världen, för vari ligger gränsdragningen mellan privat, personligt, professionellt och offentligt i den webbliga världen?

Via dator/läsplatta

Twitter: Kör sällan via twitter.com. Har fastnat för Hootsuite som web-klient. Har möjligheter till flera konton, flikar, enkel och intuitiv. Har tidigare använt TweetDeck och Seesmic, men den förra upplevde jag för Mac:ad och desktopsvariant och Seesmic är inte tillräckligt bra. Kör helst inte desktopvarianter, utan bara via webbgränssnitt. Grejen med alla dessa är att de är inte bara twitterklienter, utan du kan lägga till flera andra sociala nätverk som Facebook, Linkedin, Foursquare och ha koll på dessa från ett och samma program. Ytterligare en fördel med tredjepartsprodukter som dessa är att de normalt fungerar när själva huvudsajterna för Twitter och Facebook ligger nere.

I valet mellan TweetDeck eller Hootsuite så skulle jag säga att om du behöver verktyg för mer professionell användning med flera konton så passar Hoot bättre än Tweet. TweetDeck är mer av en-användar-karaktär. En outsider är annars CoTweet för det företag eller organisation som har kundtjänst via Twitter.

Facebook: Via Facebook.com och HootSuite i huvudsak. Ibland via Skype.

Blogg: För mig finns bara tre varianter. WordPress.com, egen installerad WordPress.org (som denna blogg) samt Posterous (kör privat som professionellt, I loooove Posterous). I min oskuldsfulla webbungdom fanns även Blogger med med men inte längre.

Rörlighet i bilder: YouTube givetvis, Bambuser och även Qik (ett tips…).

Rörelse i kropp: Runkeeper (via mobilen) som håller koll på mina sträckor, tider och otider. Inte att förglömma Spotify, för annan slags rörelse.

Sen använder jag, i varierad grad, Foursquare (via mobilen), Linkedin (inte superbegeistrad i Linkedin), Flickr (lägger upp för sällan tyvärr), Box (borde använda mer), Kundo (få feedback), Netvibes (äldre tjänst men borde få mer uppmärksamhet),  Slideshare, Feedburner, Skype, Delicious (mer sällan nu), Gist, Lissly (social media analyser), Plaxo (adressbok), Polldaddy, Doodle, Mockflow (wireframing), Writemaps (bygga sajtstrukturer)

Några på väntelistan, eller inte hunnit sätta mig in i, är Postling (samla flöden och kanaler), Screenr (Adobe Capture-variant), Cinch (spela in ljudspår och posta), en jag precis stött på och blivit kär i – Iconfinder.

Via mobilen

Eftersom jag har en HTC Desire så kan jag köra normalt webbgränssnitt till allt ovan, om jag vill, men praktiskt är det sällan så.
Twitter: Jag har kört flertalet, bestämt mig för en, ändrat mig för annan, osv. Till slut, nu, kör jag Twitters officiella för Android. Använde Hootsuite ett tag, för den tar flera konton, gjorde en vända med Twitroyd (don’t do it), ett bra tag med Seesmic, men till slut, nu, Twitters egen variant.

Facebook: Mobilt blir det Facebook för Android.

Sen ligger det Spotify, allehanda Googlesaker, appvarianter av tjänster jag använder ovan (Box, Qik, Posterous, Runkeeper).

Egentligen är det dumt att prata verktyg

För nu är allt detta med verktyg och plattformar för att komma åt sina sociala tjänster en sanning med modifikation på grund av API:er och SAML Single Sign-on, för Facebook och Twitter och Google t ex. Vi ska inte gå in på sådant tekniskt snack (för det vet jag mindre om) men det är inte ovanligt att många sajter, tjänster och bloggar har Facebook Connect, login med sin Twitter ID, osv. Det gör ju att åtkomsten till sina sociala nätverk kan ske från en mängd olika ställen, när du minst anar det. Du lägger en kommentar på en blogg via din Facebook-identitet, du börjar använda en tjänst via ditt Twitternamn,  du delar och kommenterar och postar direkt från api-anslutna sajter, listan kan göras lång.

Det här är en utveckling som kanske kommer påverka ”verktygsmarknaden” på så sätt att många kommer gå i graven och användandet av de som överlever kommer sjunka. Det viktiga kommer vara själva tjänstekontot och din identitet, eller rättare, det som identifierar ditt varumärke (ditt namn och din unika identitet som person). Single sign-on från få tjänsteleverantörer till att nå flertalet andra. Och tjänsterna är och kommer vara webbaserade, inte desktopvarianter.

Å så avslutar vi med klipp. Det är alltid trevlig. Äldre och väl använda klipp. Kan ju inte skada.

Samt för den Twittertörstiga:

Så, det var det…